Too good to be true
En halvtaskig bild på Congrato, men ni får iallafall ett hum på hur han ser ut.
Från i måndagskväll då nästan hela gänget var samlat för "avskedskväll" för Yasmin som jobbade sin sista dag här idag. Kvällen började på julmarknaden i Osnabrück, hur mysigt som helst (det är väldigt stort här i Tyskland med julmarknader) och avslutades i en bar som jag inte minns namnet på. Oerhört trevligt iallafall!
Hallå hallå! Nu var det några dagar sedan sist och det har varit några riktigt händelserika dagar. Av någon anledning har jag väldigt svårt att formulera mig idag, vet inte om det beror på tröttheten eller att jag har så mycket bra saker att berätta, men jag ska göra mitt bästa.
Iallafall så fick jag ett uppdrag/ansvarsområde/jobb, eller vad man nu ska kalla det, i måndags. Vilken innebär att ta hand om och ha ansvaret över Eoins fem hästar, tills han kommer tillbaka då han inte kommer vara här på ett tag av personliga skäl. Det innefattar även att rida och träna alla, med hjälp av Andreas och Bernd såklart. Tanken är även att de ska rida någon/några av dom när dom har tid och att jag då hjälper Bernd att rida någon/några av hans. Till hjälp har jag även mer eller mindre en egen groom för att allt ska hinnas med. Detta känns en aning overkligt men framförallt hur roligt som helst! Att jag som praktikant får så här mycket ansvar och att jag skulle kunna jobba och få pengar för det här känns helt sjukt. Men som ni kanske förstår svävar jag på moln och bubblar av glädje. De fem hästar som jag nu har huvudsakligt ansvar över är; All in, Cascorrado, Congrato, Top Gun och Qaiprinhia. Jag har skrivit om alla förut, så ni vet nog redan en del om dom. Det är iallafall hästar som är väldigt olika och framförallt väldigt roliga att rida. Allt med detta är otroligt lärorikt och det känns så himla bra att jag får sådant förtroende. GOSH är så lycklig!!!
Så de tre senaste dagarna har jag spenderat i princip all min tid i ridhuset och ridit fyra till sex hästar om dagen. Jag har fått hästarna servade till mig, så dom har stått klara i stallet och jag har bara bytt med den jag precis ridit, hur galet är inte det??? Igår fick jag även hoppa Top Gun igen för Andreas och det gick såå mycket bättre än förra gången (vilket var för exakt två veckor sedan). Andreas var förvånad över vilken skillnad det var och jag säger bara att man lär sig mycket av att titta när andra rider och hoppar, samt att analysera föregående hoppass och visualisera hur det ska bli och hur man ska göra nästa gång. Det gick så pass mycket bättre att grunderna nu sitter och nästa steg är att jag ska lära mig att lita på mig själv. Nu ser jag distanserna till hindren men jag litar inte på att jag ser rätt. Alltså jag säger bara äntligen. ÄNTLIGEN har jag börjat lära mig att faktiskt hoppa, (och inte bara styra runt en bana med hinder), och ÄNTLIGEN vet jag vad som krävs och exakt hur det SKA kännas. Halleluja!!! Det här ska jag göra allt i min makt för att komma ihåg och fortsätta med även när min tid här är slut, det är ju annars tyvärr lätt att falla tillbaka i gamla vanor.
Sååå, livet är om möjligt ännu bättre, jag är om möjligt ännu lyckligare och jag måste nypa mig själv i armen hela tiden för att förstå att detta är på riktigt. Jag njuter allt vad jag kan av de sista veckorna!