Att se resultat fast ändå inte
Ikväll gav jag mig ut på en springtur på fem kilometer och såklart var det väldigt jobbigt, men jag upptäckte en rätt spännande grej. Jag blir trött när jag springer (såklart) och har tyckt att jag inte utvecklats eller orkat mer än förut. Idag tänkte jag verkligen på det och upptäckte en rätt rolig grej. Min kropp blir inte alls lika trött på samma sätt som förut, benen blir inte trötta, armarna/axlarna känner jag inte någonting i - förut blev jag alltid jätte trött i axlarna, och min andning är bättre. Såklart skulle jag ju bli lika trött som förut om jag ökade på tempot och längden men nu menar jag när jag håller samma tempo på en viss distans som tidigare. Däremot blir min mage såå trött, eller ja, ansträngd, vilket beror på löpskolningsövningarna som lärde mig att använda magen när jag rör på mig. Men den största boven till att det känns som om det är så jobbigt är huvudet. Kort och gott kan man säga att det är huvudet som inte orkar. "Gud var jobbigt det här är" "Ska jag gå en stund?" "Sakta ner lite" "Fortare? Nej aldrig i livet" "Jag orkar inte hela vägen" "Ska jag gå därifrån?". Hur jobbigt är inte det att springa och tänka så hela tiden? - klart som tusan det känns tungt då! Som tur är börjar jag aldrig gå och övervinner tankarna i viss mån, däremot gör ju det att det känns jobbigare och att jag aldrig ökar farten eller längden för att huvudet helt enkelt inte orkar det. Hmm.. Operation övervinna huvudet igång...